Man blir väl ändå lite förbannad...

Som kock blir man juh lite, sådär härligt irriterad när man blir matförgiftad.
Att åka upp till centralkusten för att avnjuta en trevlig dag på stranden i strålande solsken, plaska runt i det varma vattnet tills det att man inte orkar röra sej mer var visst alldelles för mycket begärt av en söndag.
Efter ett par timmar av intensivt badande, både i sol och vatten samt manetsprängande, beslutades; vandring till nästa strand.
Vi tog alltså brädor, väskor och handdukar och började vandra från Avoca Beach över till Terrigal (som är grannstrand).
Väl framme var även hungern så.
In på den trevliga lilla uteserveringen vid namn "Fishbone"(VARNING).
Beställde en stor seafood platter med b. la calamari, räkor och någon friterad vit fisk.
Efter att ha satt tänderna i den sista bläckfiskringen och insett att denna smakade mer som surströming än bläckfisk var det nästan så att man kunde lista ut vad som hända skulle.

Vaknade i morse och tog mej till jobbet i vanlig ordning.
Efter ca. en halvtimma känner jag att magen vill hoppa utochin. Hemdags!
Så nu sitter jag här.
Illamående i sängen med datorn framför mej. Hungrig, och med vetskapen om att jag kommer fölora en dagslön.

Man blir väl ändå lite förbannad...